Jag håller på att läsa en bok vid namn ”Sektbarn”. Den handlar om personer som vuxit upp i sekter och sedan brutit sig loss. De berättar dels om hur livet i sekten varit och dels om sina försök att acklimatisera sig till ett vanligt liv (och därigenom bryta institutionaliseringen som sektledarna orsakat).
I sin strävan efter att övertyga barnen om att sektens trosövertygelse är den rätta så utsätter de vuxna sektmedlemmarna dem för propaganda, psykisk/fysisk misshandel och övergrepp (som ibland också är en del av religionen!). De bryts ner och byggs upp, de formas som modellera för att "vallas" in i sekten. Och det är naturligtvis fel! Fel eftersom vi i Sverige har religionsfrihet, d v s friheten att själva välja vad vi vill tro på (som den klassiska bumperstickern - "Jag tror på tomten!") och tvång är som bekant aldrig frivilligt.
En sak som jag tycker är ganska intressant är att de flesta sekter väntar på, och längtar efter, jordens undergång. De anser att undergången i själva verket är en övergång, eftersom de då kommer att komma till himlen medan alla utanför sekten dör.
De lever för döden, så att säga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar