Idag på jobbet hjälpte vi lärarna på grundskolan att tömma ett förråd. Förrådet visade sig innehålla 50 år ackumulerad skolgång och var därför fyllt från golv till tak med allehanda skolmateriel (gamla OH-apparater och planscher där mörkhyade kallas negrer!).
Jag ägnade en stor del av tiden ute på skolgården med att skruva sönder bänkar och stolar. Medan jag i allsköns ro gick runt med skruvdragaren och arbetade med min dissektion av möbler så ringde skolklockan. Min första tanke var "Rast! Rundpingis!". Min andra tanke, som faktiskt dröjde oroväckande länge, var "Men jag har ju redan haft rast. ...och jag går ju inte i grundskolan längre".
Det är trots allt sju år sen jag lämnade grundskolan, men ändå sitter det i ryggmärgen, det där ringandet som signalerar femton minuters respit. Som Pavlovs hundar.
Betingning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar