Valet

Det har knappast undgått Er, kära läsare, att Alliansen kammade hem segern, S gjorde sitt sämsta val någonsin (näst efter att utse Mona Sahlin som partiledare?) och SD tog sig in i riksdagen. Som jag skrev igår så måste man respektera hur andra röstar, oavsett om det är höger eller vänster (eller långt ute på skalan i respektive riktning). Därför ska vi inte omyndigförklara dem som röstade på SD. Inte för att jag stödjer deras åsikt eller så, men att dumförklara partiet på grund av en - för Sverige - främmande agenda är väl om något främlingsfientligt? (även om det främmande alltså är främlingsfientligt!). Poängen är alltså att det finns ett missnöje i landet som yttrar sig i att SD får många röster, faktiskt fler röster än såväl KD som V. Tack vare detta missnöje finns det folk som förfasar sig, som hoppar upp på barrikaderna och skanderar om - något som borde vara självklart för alla - "Allas lika värde" som en respons mot SD:s anti-islamisering. De gör detta på ett sätt som förminskar SD. Förstår ni resonemanget? Alla är lika mycket värda men sverigedemokraterna är mindre värda eftersom de inte tycker likadant. De anser sig vara finare än SD:s väljare och därför också mer värda. En paradox!

Inte så att jag försöker försvara SD, utan det är mer som Voltaires: "Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem". Jag håller inte med dem, men tycker att de bör mötas med respekt eftersom de faktiskt valts in i riksdagen - av det svenska folket! - och således representerar 5,7 % av våra röstberättigade medborgare.

Jag hoppas att ni också röstade igår. Moderaterna fick min röst eftersom de står för den politik som jag tror fungerar bäst i dagens samhälle (fråga gärna varför!).