Jag har en uttalad fascination för paradoxer, hur något kan både vara och inte vara samtidigt. Som Pinocchio-paradoxen t ex: Om Pinocchio säger "Min näsa växer nu" så kommer den inte att växa eftersom näsan bara växer då han ljuger, men eftersom han säger "min näsa växer nu" så ljuger han inte, men om han inte ljuger så kommer inte näsan växa och om inte näsan växer så ljuger han osv. i evighet.
Även om Pinocchio-paradoxen baseras på en sagofigur och därför borde vara tidlös, så kan den kännas daterad. De flesta paradoxerna är ju det, t om Schrödingers katt känns som stenålder. Borde det inte därför vara dags att fräscha upp med paradoxer rotade i vårt moderna samhälle? Ja! (high-five med mig själv *smack*).
Solglasögonparadoxen: Personer som har solglasögon för att de anser att det får dem att se coola ut är personer som definitivt inte ser coola ut.
Livskrisparadoxen: Personer som försöker klä sig ungdomligt och "slå sig i slang" med ungdomar för att verka yngre framstår istället som betydligt äldre än vad de egentligen är.
Ordspråksparadoxen: Personer som inreder sina hem med kylskåpsmagneter och planscher med kinesiska visdomsord har alltid sämre sunt förnuft än genomsnittsmänniskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar