Pinocchio-paradoxen

När jag de facto försökte hitta ett latinskt namn på min byxinkompatibilitet hamnade jag av en slump på Wikipedia och fenomenet Apophenia - att tycka sig se viktiga samband i slumpmässiga situationer. Inte för att det hade något att göra med det jag sökte efter, men jag antog att det jag letade efter skulle sluta på "-feni" eller "-phenia" och då hamnade jag där.

Apophenia sorteras in i kategorin Hidden messages, där paradoxer också räknas in. Så jag klickade mig vidare. Paradoxer, det är något som fascinerar mig oerhört, hur något kan vara tvetydigt och motsägelsefullt. "Paradoxalt nog" och "En paradox i det lilla" är två uttryck som jag ofta brukar slänga mig med i inlägg. 

Det finns mängder av paradoxer och en av dem är Pinocchio-paradoxen. Pinocchio har som bekant en näsa som växer varje gång han ljuger. Men om det enda han säger är "Min näsa växer nu" så spelar det ingen roll om han säger det som en sanning eller lögn. Det blir en paradox eftersom det, hur man än vrider och vänder på det, innebär att näsan INTE växer. Eftersom (klicka på bilden så blir den större):

Då jag är trött, som just nu, klarar jag inte av dessa tankebanor. Tankarna står liksom och stampar på ett och samma ställe och det går inte att sluta tänka på det. Ju mer jag tänker på det desto tröttare blir jag och ju tröttare jag blir desto mer tänker jag på det. Det blir en paradox skapad av en paradox och det går ju inte.

Det är nästan som att brottas med den där gyttjiga kvinnan i Fångarna på fortet. Omöjlig att få grepp om.