En del av mitt jobb går ut på att sköta om ventilationsanläggningar. I ett hus sitter ett fläktaggregat som viner. Det är ett högfrekvent visslande som visserligen inte låter högt, i alla fall inte så att det stör allmänheten, men som håller på att göra mig galen.
Fläktar ska inte låta så, men eftersom det inte stör funktionen och det har varit fullt upp med annat så har jag inte hunnit fixa det ännu. Visslandet blir därför liksom ett hånfullt fnittrande från fläkten, en provokation mot min arbetsinsats.
Vinandet är det första jag hör på morgonen då jag cyklar till jobbet och det sista jag hör då jag cyklar hem. Jag inbillar mig att jag hör det då jag sitter inomhus, då jag lagar mat, då jag tränar och också i mina drömmar då jag sover och det driver mig till vansinnets rand.
Det får mig att känna mig som mannen i Edgar Allan Poes Det skvallrande hjärtat som tycks höra hur hjärtat fortfarande slår på gubben som han tidigare mördat och gömt under brädgolvet.
Sluta gäcka mig fläktjäkel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar