Min vän Tobias gör inte mycket väsen av sig i de sociala medierna. Han har en blogg och en twitter, men han uppdaterar ytterst sporadiskt. Han är lite som en krokodil - väntar strax under ytan, blickstilla och ljudlös tills han får vittring och kastar sig fram och ...publicerar något kryptiskt.
På Twitter är Tobias en man vars hela väsen är spunnen av lösa trådar. Ingen annan lyckas skapa så många obesvarade frågor under 140 tecken som honom. Den gemensamma nämnaren för alla uppdateringar är frågan "Men hur gick det då?". Som i fredags, då den första tweeten på ett halvår kvittrades fram: "Koffein i mängder med lite vin. En bra blandning inför tentan imorgon". Men hur gick det då: skar sig inte vinet med kaffet? Men hur gick det då: gick tentan bra eller mindre bra?
Varje ny tweet är som sista scenen i ett avsnitt av valfri tv-serie från 60-talet - det slutar alltid med en cliffhanger. Men till skillnad mot en tv-serie lämnas frågorna obesvarade. Skulle han de facto twittra att han satt fast i en bil som stod och vägde vid kanten av ett stup så skulle vi få leva i ovisshet tills vi antingen träffade honom i kön på Konsum eller läste hans minnesruna i lokaltidningen.
På sätt och vis är det uppfriskande att han, till skillnad mot andra twittrare/bloggare (inklusive mig själv) väljer att inte berätta ALLT som händer i sitt liv. Personlig integritet kallas det visst.
Men å andra sidan, har man sagt A får man säga B. Så uppdatera mer frekvent, hör du det Cliffhanger-Tobbe?
(Tobias - SKOJA!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar