Jag vet inte om ni har tänkt på det, men det svåraste med att skriva en självbiografi måste vara att sätta rubriken. Den ska på något vis ringa in på vilket sätt personen är känd samtidigt som den ska vara kortfattad och koncis. En rad för att beskriva ett liv. Keith Richards, känd för sitt hårda leverne, kunde därför inte ha valt en bättre titel än det diamantkompakta Life (men det behöver förstås inte vara kortfattat heller, ta t ex Charles Bukowskis senlivs-biografi som heter The Captain Is Out to Lunch and the Sailors Have Taken Over the Ship).
Det borde vara lättare för idrottsstjärnorna, som alltid kan falla tillbaka på klyschor. Börje Salming döpte sin bok till Blod, svett och hockey vilket skulle kunna vara den mest förväntade rubriken genom tiderna, men å andra sidan hade väl ingen förväntat sig något annat heller och därför är det helt okej trots att den saknar minsta tillstymmelse till finess. Det finns inget krav på idrottsmän att vara fyndiga, de får betalt per tackling och inte per tanke och därför finns det inte heller några förväntningar överhuvudtaget (förutsatt att idrottaren själv får döpa sin biografi). Det vore betydligt roligare om Salming hade tagit ut svängarna och döpt den till Hårda puckar, raka rör och raspig röst.
Andra tänkbara titlar inom idrottsvärlden:
I threw it all away - en självdestruktiv diskuskastare med jättetalang; Med darr på ribban - höjdhoppsstjärna gone vuxenfilmsskådis med potensproblem (eller det ekivoka alternativet: Genom hela livet har jag tagit sats); Stolpe ut - firad hockeymålvakt som går vilse i välfärdssystemet. Osv Osv.
Möjligheterna är oändliga (och putslustiga).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar