Formel 1-jackor

Idag har jag varit i Umeå och handlat. Det var väldigt fint väder, soligt och inte det minsta blåsigt, så många tog en sista sväng med sina entusiastbilar innan de förpassas till garagets vintermörker. Det var jänkare och små europeiska sportbilar nästan överallt. Vissa stod vid vägkanten med motorproblem medan andra susade förbi med cab-taket nere och fartvinden i håret.

Sen fanns det också bilentusiaster utan entusiastbilar i form av de medelålders män som klädde sig i Formel 1-jackor och som tycktes finnas på varenda parkering i hela Umeå.

Jag har lite svårt att förstå grejen med det. Visst, jag kan förstå skinnvästar med Cadillac-emblem hos de som när en dröm om att någon gång få äga en Cadillac, men Formel 1-jackor hos män i medelåldern? En förhoppning om att någon gång få köra F1 är ett skepp som sedan länge seglat iväg. För hur stor är sannolikheten att en scout från Ferrari ska stanna till i Umeå, bländas av hur graciöst den lätt krockskadade Mazdan förs fram och sedan på stående fot "signa" den lönnfete 52-åringen i Formel 1-jacka?

Jackan blir lite som en extremt fattig medelålderskris.

Men det förstås, om Formel 1-jackan får männen att känna sig som Ronnie Pettersson och gör att den krockskadade Mazdan med tickande ventiler i fantasin förvandlas till något som varvar 18000rpm, så är det helt okej.

Det är ju fint att drömma.