I söndags, då jag handlade på Media Markt, såg jag en film som hette Den svenske Floyd - en film om Floyd, kallad Flosse, en träningsskygg boxare som ska gå en match om världsmästartiteln och som i förberedelserna inför matchen träffar en italiensk pangbrallis (spelad av Lill-babs).
Bortsett från att det var filmen där Lill-babs lanserade låten Tuff brud i lyxförpackning, får den nog anses vara en bagatell. Inget framhäver pilsnerfilmskvalitéer så mycket som användandet av ordet "pangbrallis". Som en Åsa-Nisses femme fatale, typ.
Pangbrallis. Det låter som en svunnen tid, en tid då inga sexuella trakasserier existerade och karlar hade hängslen och Edvard Persson var vad Mikael Persbrandt är nu (en skådespelare av tvivelaktig kaliber, som ÄNDÅ spelar i varenda film).
Pangbrallis. Det låter som något som unga pojkar - "kisar" - med äppelknyckarbyxor skulle busvissla efter på gatan.
Pangbrallis. Är Lill-babs den enda kvarvarande pangbrallisen?
Pangbrallis. ÄR Lill-babs fortfarande en pangbrallis eller diskvalificerar tantbasrösten henne?
Pangbrallis. Har det överhuvudtaget funnits fler pangbrallisar än Lill-babs och Marilyn Monroe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar