I Filipåfredriks nystartade blogg har Fredrik Wikingsson skrivit ett inlägg som handlar om tanter. Han menar att den svenska tanten förtjänar vördnad. Och det gör de ju, absolut! Både tanter som nyper i kinderna på små barn och tanter som får för sig att ringa vaktmästaren mitt i natten för att tala om att de inte får upp luckan till sin tvättmaskin [sic!] förtjänar respekt. Den ena visar att det går att uppskatta livet lika mycket även i dess senare skede och den andra för att ...ja, lång och trogen tjänst för samhällets bästa.
Man kan med säkerhet bara veta en sak om tanter, att de äger minst en brunfärgad jacka. Den (ständigt) bruna jackan gör att jag alltid relaterar tanter till Indiens heliga kor - de är påfallande ofta magra, fantastiska på att orsaka trafikstockningar och de är båda i någon grad fridlysta.
Tanter är också mästare på att vara passivt aggressiva och inget fräter mer än en tants syrliga kommentarer. Sura tanter är vad ägaren till Fredrikas senaste gatukök kallade för "GTF - gammtöörfittor" alltså gamla torra fittor (att jag överhuvudtaget skriver ut det ordet får mig att känna mig som i avsnittet av Curb Your Enthusiasm där Larry David vill pitcha en serie till HBO eftersom det är den enda kanal där man får säga "cocksucker").
Den mannens kvinnosyn var naturligtvis helt förkastlig, men kanske var den formad av för många möten med GTF?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar