Ingenjörerna bakom världens snabbaste flygplan tog hänsyn till materialets värmeutvidgning då de gjorde ritningarna. Tanken var att planets kropp ska ha optimala dimensioner på delarna vid marschfart och därför läcker det som ett såll då det står på marken. Då planet inte flyger är plåtens passform densamma som karossen på en jugoslavisk bil, men då det susar fram i tre gånger ljudets hastighet (och mer därtill) så är det tajtare än ett par cykelbyxor.
Jag vet inte om min kropp har lika högflygande tankar, men den verkar fungera efter samma princip. Varje dag, vid vardagliga situationer, känns hela tiden krämpor av. Det gör ont i vaderna, axlarna knastrar, handleden spökar och ena smalbenet känns som sju svåra år. Det är jämna plågor. Men sen händer något då det är dags för träning. Kroppen liksom sväller tätt under uppvärmningen och all vardagssmärta försvinner. Då fungerar kroppen som den ska och allt sker liksom per automatik.
...men det förstås, det närmaste jag kommer mach 3 är då jag rakar mig med rakhyvel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar