söndag 7 augusti 2011

Umeås samlade betraktelser

Efter att det hade hänt, det där med däcket, så hade dagen sedan länge grytt och då tyckte jag att det var lika bra att köra till Umeå för att fixa några grejer till min bach pad. Man måste smida medan järnet är varmt och så vidare.

I en annan bil och med dagsljuset till hjälp för att upptäcka slukhålen drog jag iväg.

------------

Jag försökte hitta ett par byxor, men det visade sig vara omöjligt. Inte i en enda butik fanns det ett par byxor i rätt storlek.

Åh, att få flytta till en plats där det går att gå i shorts året runt, då skulle min byxinkompatibilitet aldrig märkas!

------------

Fint 1: Då ett medelålders par var inne i samma klädaffär som mig: kvinnan i paret tog upp ett par jeans från rea-högen, visade sin man och sa menande "Men de här kan du ju ha!". Mannen svarade med att stöna på EXAKT samma sätt som Chewbacca gör i Star Wars.

-------------

Fint 2: Ett pensionärspar som hade matchande regnkläder - det visar på att om man varit tillsammans större delen av livet kommer man slutligen växa ihop så till den grad att man klär sig likadant. Det är fint!

--------------

Sällan har jag känt mig mer som ett ogräs i en blomrabatt än då jag stod vid Åhlens sminkavdelning och väntade på att min lillasyster skulle betala i kassan.

--------------

Larry David-ögonblicket inne på Teknikmagasinet då butiksbiträdet frågade om jag ville ha batterier till den väckarklocka jag köpte:

- "Vet du vad? Jag tror jag tar och köper batterierna av dig".
- "Du köper batterierna?"
- "Jag köper batterierna!"

---------------

Människospillran vid en busskur på Vasaplan som hade 70-tals polisonger. Han såg ut som ett tidlöst spöke då han stod och kurade i kuren med en flaska Explorer i ena handen och en ICA-kasse med öl i den andra, iklädd en urblekt vindjacka och ett par jeans så slitna att de tappat all färg.

De är ett utdöende släkte - de yviga polisongerna.

----------------

Pac Man-väckarklockan på Lagerhaus, varför köpte jag inte den?

----------------

Det stillsamma nöjet i att frottera bland hyllorna i en matvarubutik och den retoriska monologen som då utspelar sig inne i huvudet ("behöver jag en sån här?") är egentligen allt en enkel man kan begära som avslutning på dagen.

Inga kommentarer: