Idag städade jag lägenheten (en händelse som, då den väl inträffar, inte kan låtas gå någon form av socialt medium förbi) och ett av rengöringsmedlen fick det att lukta EXAKT som det gjorde inne på toaletten i min korridor på elevhemmet.
Elevhemmet i Lycksele, där bodde jag under mitt första gymnasieår och det var också mitt sämsta boende någonsin. Rummet var stort som en spricka i tapeten och hyran matchade en penthouse på Manhattan, i alla fall i frågan om kr/kvadratmeter. Mat ingick visserligen i hyran, en klen tröst då allt höll samma standard som genomsnittlig skolmat-lagad-i-storkök (men alla höll inte med om detta, en av byns lokala förmågor försökte en gång misshandla min vän AT med ett ljusblått liggunderlag efter det att han hade baktalat elevhemmets renskav).
En annan stor nackdel var 1984-känslan av att ständigt vara övervakad. Det var (informellt) inte tillåtet att vara ute längre än till klockan 22. Om man närmade sig ytterdörren efter tio tändes en enormt stark spotlight som lyste upp hela den intilliggande parkeringen, det var så ljust att nattpersonalen såg alla skrymslar och vrår och på så sätt inte kunde missa vem det var som trotsade (det informella) utegångsförbudet.
Om man skulle likna alla nyblivna gymnasister vid ett raffinaderi så skulle de boende på elevhemmet motsvara asfalten, spillet som blir över, slagget i botten. För inte ens då vi tränade på att skjuta slagskott i min barndoms vintrar har jag upplevt fler stolpskott än de som satt i tv-soffan i elevhemmets gemensamhetsutrymmen (skrivet med en enorm risk för att kasta sten i glashus). Det var inga kandidater till ett inträde i Mensa om jag säger så...
Åh, dessa doftrelaterade minnen, de kan förstöra en hel kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar