Idag skickade min vän Maria ett sms där hon påstod att Fredrik Wikingsson hade läst min blogg. Hon hade skickat ett mail till honom och tipsat om min blogg (för vilket jag tackar enormt mycket: Tack Maria!) och sedan fått ett svar om att han kikat in.
Då dånade jag, så som man gör då något otroligt inträffar. Jag blev alldeles starstruck och drogs liksom in i ett rus av en nästan överdrivet ohämmad glädje. Lilla jag i lilla Fredrika och allt det där. Det var ett sånt där tillfälle då man, i brist på andra personer i rummet, söker svar i den närmaste omgivningen: "Inte kan väl något sådant hända mig som har matlådan i mikrovågsugnen?" och "Det kan omöjligt hända någon som har sett botten på avloppsbrunnen i en pumpstation, eller?".
Men sen vaknade skeptikern i mig till liv och jag började fundera om det verkligen kunde stämma. Kunde det kanske vara en Fredric Wikingsson eller en Fredrik Vikingsson som misstagits för sin namne? Typ som då George i Seinfeld köper en bil enkom för att försäljaren säger att Jon Voight (Midnight Cowboy!) är bilens föregående ägare och det sedan visar sig att det är John, med "h", och inte Jon Voight som ägt bilen.
Så nära men ändå så långt ifrån.
Men det vore förstås fantastiskt om det verkligen är sant! Om en person som lever livet i nöjesvärldens vänstra körfält tar sig tid att klicka sig in på den här bloggen så tackar jag allra ödmjukast. Det får livets tidigare höjdpunkt, den gången mina jeansblekta ben under en tiondels sekund flimrade förbi i bakgrunden i ett inslag i Lilla sportspegeln, att stå sig slätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar