Jag har en kompis, som vi för enkelhetens skull kan kalla för Albin (jag vill ju inte förvirra er med en massa namn hit och dit). Som av en händelse lever min vän Albin ett liv som är helt identiskt med mitt eget, också han lever och verkar som fastighetsskötare slash vaktmästare i ett litet samhälle. Kanske är det därför vi är så bra vänner, Albin och jag.
I den lilla del av världen som utgörs av kvarteret där Albin bor finns en tvättstuga. Det är inget konstigt med det, det brukar ju trots allt finnas tvättstugor i de allra flesta svenska hyresrätter, men i hans kvarter finns en tvättstuga som inte tycks omfattas av svensk lag. Att gå in i tvättstugan är som att befinna sig på internationellt vatten, brukar han säga. Men sen ångrar han sig snabbt och säger att tvättstugan mer är som vilda västern eftersom det ibland är så dammigt där att dammtussarna rullar fram som tumbleweeds. Lika laglöst som vilda västern är också bokningen av tvättider. Det är ingen ordning alls, brukar Albin säga och samtidigt skaka dystert på huvudet. Tvättstugan är lite som en dam som det tas friheter med, fortsätter han. Sen ställer han den retoriska frågan "Finns det inte längre någon respekt för medmänniskan?" och hytter kraftlöst med näven. Sen suckar han och tittar ner i golvet.
Värst är ändå intressekonflikten, tycker han. Det går ju inte att både vara hyresgäst och vaktmästare utan att bli någon slags tvättstugepolis. Därför har min vän Albin gett upp. För kvartersfridens skull har han börjat tvätta hemma hos sin farsa eftersom han i sitt tålamods allra yttersta gränser starkt funderade på att kasta ut tvättstugans maskiner genom fönstret och sen fly ut genom fönstergluggen i jakt efter ett bättre liv.
Kan man klandra honom?
2 kommentarer:
Nej man kan icke klandra denne Albin!
Bra, då är vi två!
Skicka en kommentar