Vad vet jag, kanske ledsnar ni på att vart och vartannat inlägg handlar om gymmet och den där jakten på att få kroppen tajtare än ett par cykelbyxor inför sommaren? Kanske vill ni därför inte höra hur jag koketterar över hur jag dubblerade idag genom att först gymma och sedan fara ut och springa?
Kanske vet ni inte att den här plötsliga träningsfrenesin beror på en diffus förhoppning om att någon gång bygga en kropp som passar i ett par jeans?
Förra veckan, när jag var i Umeå, lade jag vad som kändes som ett mindre afrikanskt lands bruttonationalprodukt på att "piffa" till min garderob. Jag köpte en jacka, lite tröjor och några par jeans (eftersom det här är så långt ifrån en modeblogg som det går att komma så bjuder jag inte på några bilder). En överambitiös expedit hjälpte mig att hitta byxor och inte ens mina ständigt återkommande "njaeeeee" tog udden av hennes serviceentusiasm. Det hela utmynnade i att jag köpte tre par jeans, som verkade sitta bra, åtminstone i provhytten. Men i enlighet med talesättet "Livet är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen", så satt byxorna förstås inte alls lika bra ute i verkligheten. Det skavde på ställen där det inte får skava, stramade då jag rörde mig och glappade i midjan. För att inte tala om pants tent-problematiken som fanns på ett av byxparen...
Hade det inte varit för min fobi för second hand-kläder och loppisar hade jag i alla fall kunnat nära en dröm om att hitta ett par jeans som är som byxorna i chick flicken Sisterhood of the traveling pants, som sitter som ett smäck oavsett vem i tjejgänget som har dem på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar