Varumärkesskydd

Min mamma envisas med att det är för tomt på mina köksväggar. Tydligen räcker det inte med den här tavlan på Johnny Cash, som är ute på en fisketur med sin kompis Johnny Horton, som jag har bredvid kylskåpet:

(Tavlan magnifikt centrerad i bilden)

Mamma säger att en tavla på en vägg ändå innebär tre tomma väggar, så därför köpte hon den här tavlan till mig:

Det var väl en fin gest, det där med tavlan, men jag tycker inte att den riktigt passar in i mitt kök (en stor del av att bo själv är väl också att själv få inreda sin lya?). Och Elvis Prsley, vem är det?

Antingen är det en ordblind konstnär som ligger bakom tavlan eller så är det någon som försöker kringgå ett varumärkesskydd (med all rätt, inte ens Hades har bättre koll på en död människas intressen än Elvis dödsbo). Det är ungefär som på asiatiska marknader, där man kan köpa piratkopierade varor av märkena "Phony" och "iFun", eller på så kallade swap meets för amerikanska entusisastbilar där Plymouthägare kan hitta billiga navkapslar märkta "Plmmmth".

Nästan som att köpa en bil som John Voight ägt - så nära men ändå så långt bort.