måndag 19 mars 2012

-mannen

Hur kommer det sig att så fort någon gör någonting så måste personen genast specificeras som -mannen eller -kvinnan? Ta t ex Pojkmannen Eric Saade, Lasermannen, Bajsmannen på Hultfredsfestivalen, det misstänkta spöket Kullamannen och livstragedin Snömannen. Okej, mestadels är det män (hur förklarar genusvetenskapen det?) och mestadels är det en enda händelse som märker dem för livet.

Det är lite som att händelsen lyfts fram medan själva personen anonymiseras. "Snömannen? Ja just ja, det var ju den där killen som hittades i en översnöad bil". "Snö"-delen minns alla, men vem mannen är är sedan länge glömt.

Handlar det om löpsedelskompatibilitet?

Inga kommentarer: