Torsdag

Ni vet hur det kan vara när någon gör något oväntat och dumt, t ex en dumdristig omkörning eller utgöra någon slags tvättstugeterror. Hur man plötsligt brusar upp och väser fram ett par hårda ord. Det kan vara "Idiot!", "Pucko!", "Pulver!", "Spån!" eller kanske bara en utstötning av ilska: "Mröööh!". Bara fantasin sätter gränserna för vilket sätt man vill sprida sitt svavelos.

Mina favoriter är "Stolpskott" och "Tomte" och idag fick jag anledning att använda båda två. Inte högt naturligtvis, det skulle knappast vara uppskattat om jag gick runt och kallade folk för tomtar, men på INSIDAN av huvudet basunerade jag ut det. "Vilket stolpskott!" och, i samma mentala andetag, "Vilken jävla tomte!".

Stolpskott. Om det finns någonting som är väldigt nära, men samtidigt oändligt långt ifrån så är det ett stolpskott. Du missar med en millimeter och klangen från stolpen du nyss har träffat talar om att du lika gärna kunnat lägga ut pucken/bollen på läktaren utan att det hade gjort någon skillnad. Det finns en godtrogenhet i att vara ett stolpskott, man siktar noga men misslyckas ändå kapitalt.

Tomte. Tomtar är sagofigurer, de finns inte på riktigt och om någon är en "jävla tomte" så har den personen på något vis slutat existera i verkligheten och blivit dum på ett sätt som endast kan vara hämtat ur folksägen. Traditionen bjuder ju att tomtar (eller rättare sagt gårdstomtar) kan bete sig enormt illa om de är på det humöret.

Vilka jävla tomtar de är, gårdstomtar!