Äh, jag tar upp igen.
Frånvaron kan tillskrivas insikten om ett liv som tycks vara uppbyggt på komparativa fördelar (dvs att inte vara bra på något utan bara relativt mindre dålig på vissa saker) och att Operation: Drago och jakten på sommarformen gör att jag kliver upp halv fem på morgonen för att motionscykla och därför inte orkar skriva något relevant på kvällarna. MEN SKIT I DET, för nu försöker jag återuppta det här.
Jag gör comeback, som Elvis gjorde 1968 i sin Singer special. Han äntrade scenen iklädd en svart läderoverall; han var mörk, sexig och farlig, som en panter i attackställning. Samtidigt som han var mannen som kvinnorna i publiken ville ligga med var han också killen som männen i publiken visste att de skulle förlora ett knivslagsmål mot. Han appellerade båda könen - männen ville vara honom och kvinnorna ville ha honom.
Nu är jag ju visserligen ingen Elvis, jag kan inte sjunga, inte dansa, har överhuvudtaget ingen sex-appeal och jag är nog inte vidare vass med kniven vid en knivfajt. Men anledningen till att ni läser detta lär knappast vara av sexuell karaktär, så vi låter Elvis vara Elvis och jag vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar