Varje kväll innan jag somnar slås jag alltid av tanken "låste jag ytterdörren?". Varenda kväll är det samma sak och även om jag är någorlunda säker på att jag har låst, så måste jag ändå kliva upp för att se efter.
För att slippa krypa fram och lämna sängens värme bara för att bekräfta något som jag egentligen redan vet har jag börjat konstruera olika minnesknep. Om jag tänker på en låt precis vid samma ögonblick som låskolven klickar till så associerar jag låten med den låsta dörren och då borde jag inte behöva se efter om den är låst eller inte. MEN, då krävs att jag kan minnas vilken låt det var jag nynnade på vid låsögonblicket och inte blandar ihop dagens låt med gårdagens. Om jag blandar ihop låtarna så måste jag likt förbannat gå ner i hallen och känna på dörren. För att inte förväxla låtarna brukar jag därför arrangera sakerna jag har på hatthyllan enligt ett mönster. En handske här, en mössa där, skohornet på vänster sida och gårdagens reklamblad i mitten. Bra. Idiotsäkert. MEN, eftersom det är mörkt i hallen därikring läggdags så faller systemet samman eftersom jag då inte kan avkoda mönstret (och, om jag ändå ska gå ner till hallen kan jag väl lika gärna se efter om dörren är låst?).
Jag börjar misstänka att jag fått någon form av OCD...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar