Varför tränar du så mycket? Finns det verkligen ingenting annat att göra där du bor?
(Går det överhuvudtaget att svara på den här frågan utan att det glider in i ett koketteri?) Det finns egentligen inte så mycket annat att göra i en liten by som Fredrika. Man kan förstås stanna inne framför teven och odla soffpotatis, det är ett alternativ. Men det här med träningen är egentligen en investering inför framtiden. Om jag tränar mycket nu så får jag kanske skörda frukterna i framtiden. Förhoppningsvis blir någon tjusig kvinna förtjust i mig tack vare detta och då vore det värt de 20 timmar i veckan som träningen tar i anspråk.
Och blir det inte så, tja, då ger väl träningen en mindre begränsad ålderdom i varje fall.
Hur gick det med den där internetdejtingen, blev det något av det?
Nej, det blev inte det. Först och främst skulle jag nog aldrig kunna skriva en presentation av mig själv som INTE hamnade på Worst of dejtmejl. Jag skulle skriva, radera det jag skrivit, skriva, radera, skriva, radera osv. tills det slutligen liknade en inköpslista: "Gillar blodpudding, leverbiff och medwurst. Palt går också bra".
Jag tror att alla slags försök till att marknadsföra mig själv slutar upp i besvikelse. Att tjejen, om jag kommer så långt som att träffas i verkligheten, möter mig med ett "Åh... hej..." (sagt på samma sätt som barn säger "Åh... tack..." om julklappar de är missnöjda med). En kopp blaskigt kaffe och ett tio minuters haltande samtal senare är det tack och adjö och ring-inte-mig-jag-ringer-dig.
Det kan jag klara mig utan.
Varför den nästintill fanatiska kärleken till Stones?
Jag vet inte, det är nog lika svårt att förklara som varför man blir kär i någon. Jag gillar Jaggers låttexter, de slår an en sträng inom mig. Stones är så mångfacetterade, de har gjort så mycket blandad musik att det är omöjligt att lyssna sig less på dem.
Plus att Mick Jagger fyller år samma dag som mig.
Vilket parti skulle du rösta på vid ett val idag?
Troligtvis - men inte nödvändigtvis - samma parti som jag röstade på sist. På det stora hela håller jag med partiet, men inte i frågan om hur den samhällsekonomiska resursfördelningen ska få glesbygden att utvecklas istället för att avvecklas.
Vem tycker du ser bäst ut: Ernst Kirchsteiger eller Mikael Persbrandt?
Jordskredsseger till Ernst (men den stiligaste kändisen är nog ändå Björn Skifs).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar