Kanske är det ett tecken på min oerhörda slarvighet, men jag glömde mitt favorituttryck i förra inlägget, det vemodiga begreppet gammpojk. Gammpojk - en gammal pojke som i allmänhetens ögon aldrig kan klassas som man, som om en kvinnas blotta närvaro krävs för att konfirmera vuxendomen.
Gammpojken - glesbygdens Peter Pan.
Ni vet de där gubbarna som aldrig haft någon annan kvinna i sitt liv än deras mödrar; gubbar som alltid har skinnkeps och flanellskjorta med hängsler; gubbar som är sparsamma med den personliga hygienen och ständigt går runt i ett doftmoln av inpyrd svett; gubbar som alltid kör moped. Det är gammpojkar det.
I det existensiella mörker som hösten för med sig kan jag inte låta bli att fundera: blir jag en gammpojk, jag också? Är det den framtid jag går till mötes, en gammpojk som i brist på bättre substitut fördriver livet tillsammans med pelletspannor och skivstänger (ett resonemang som osökt för tankarna till AT och frysboxen)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar