Jag är en sån där person som ofta skriver en text utifrån en rubrik (typ 80 % av alla inlägg i bloggen). Rubriken avgör innehållet och utmaningen ligger i att få så pass mycket substans i texten att den rättfärdigar rubriken.
Glenn "sex-getingar-av-fem-möjliga-i-betyg-av-Expressen" Hyséns son har kommit ut som homosexuell. Sonen säger själv att han är den förste elitspelaren som kommer ut ur garderoben (även om elitklassen i division två, där sonen spelar, känns tveksam - elitnivån på divisioner där en kebabpizza efter träning är mer regel än undantag måste ifrågasättas). Starkt gjort tycker jag. Troligen skulle det inte få så stor uppmärksamhet i media om det inte vore för att det är Glenn Hyséns son, men det är starkt gjort i vilket fall. Idrottsvärlden ligger inte precis i bräschen vad gäller tolerans.
Jag har fått för mig att klubbarna i division ett och två oftast utgörs av lag från bruksorter, orter med stålverk och glasbruk. Ställen där folket lever för bruket och ortslaget och som jag (stereotypt nog) tror har en förlegad och inskränkt livssyn. Tänk därför att få skriva en c-uppsats i genusvetenskap (eller blir det något annat ämne?) enbart för att få använda titeln "Att skrida till verket - en studie om homosexualitet i bruksorters industrier".
Ordvitsande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar