Ni vet hur man ibland kan halka över något bara sådär? Det gjorde jag då jag av en slump hittade boken Rött regn av Dennis Lehane. Normalt sett brukar jag inte tycka om deckare (särskilt namnen på de svenska deckarna med Matthandlare Olssons död och Danslärarens återkomst som exempel), men just den här boken är ett undantag.
Så långt ifrån "Bullerby-deckare" utan djup, som Mari Jungstedts alster, som det går att komma.
(Och på tal om Lehane, så är väl Patient 67/Shutter Island så nära en mindfuck det går att komma i bokväg?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar