Arbeit macht frei

Om det mot förmodan skulle vara någon nationalsocialist (klassas det som en eufemism?) som på grund av rubriken klickat sig hit i hopp om att få läsa en text om ett överlägset folkslag, ett andra världskrig och ett tredje rike, så tvingas jag göra dig besviken. Det här inlägget kommer inte att handla om något sådant, så du kan sluta läsa nu (och om du mot förmodan fortsätter läsa så kan du ta dig en funderare över varför ordet Iran betyder "ariernas vagga").

Hursomhelst.

Om 14 arbetsdagar slutar jag jobba. Gud skapade världen på sex dagar, så på 14 dagar borde jag hinna mycket. 288 dammsugare eller andra stordåd t ex. Efter dessa 14 arbetsdagar är jag sedan ledig för första gången sen i oktober 2009.

Arbeit macht frei - arbete ger frihet - sades det ju, men det är egentligen efter arbetet som friheten kommer in i bilden. Friheten att sova lite längre på morgonen och friheten att själv få styra över dagen.

Ledig. Det var så länge sen att jag nästan inte minns hur det var man gjorde. Helger, visst, men det blir inte samma sak. Helger är ledighet till låns. Så hur gör man då man är ledig på riktigt, måste man göra något? Bör jag ha en sån där t-shirt som Carola hade på sig under melodifestivalen 2000, där LEDIG visas i blinkande versaler?

Men vad ska jag göra med all min lediga tid? Även om det är ett heltidsjobb att vara Albin Strömberg, så kommer det att bli en massa tid över som helst bör fyllas med något. Ska jag:

A: Odla en mustasch? (bildbevis utlovas!)
B: Börja deffa och försöka förvandla mig till en grekisk Adonis inför baddräktssäsongen?
C: Skriva en berättelse, typ som följetongen "Fasadgränd"?

Nu KRÄVER jag minst tre kommentarer (pretty please!)