Tönt-TV #3

Ikväll visades det sista avsnittet av Dansbanan i Täfteå. Såg ni det? (Klart ni gjorde!)

Som alltid så var det Ragnhild som stod för djupet i programmet, tidigare gällde det våld i parrelationer och nu visade det sig att hon hade en son som drabbats av en hjärnskada efter att ha nekats läkarvård som barn. Hon är på något vis fängslande, Ragnhild, som klär sig i leopardmönstrat och håriga jackor med underliga mönster. Kan det vara dialekten, eller rättare sagt avsaknaden av dialekt, som skapar den där mystiken? Ingen från Bjurholm pratar sådan fiiin rikssvenska i alla fall.

Taxi-Kjell, som vägrar att köra taxi utan att ha taxiuniformen på sig, avslöjade att han ibland fick betalt i natura för sina körningar. Innan ni börjar tänka på samma slags natura som används som betalningsmedel i t ex Ormens väg på Hälleberget, så kan jag avslöja att det handlade om ved (sen kan man fråga sig om taxametern mäter i kubikmeter?).

Syo-konsulenten från Lycksele slätade av en kvinna på dansgolvet (kanske viskade han samtidigt yrkestips ömt i hennes öra?). Han sa också att det var lika bra att ta livet av sig den dag han inte kunde dansa längre och då tänker jag osökt på Magnus Ugglas Va ska man ta livet av sig för när man ändå aldrig får höra snacket efteråt (jag ville egentligen bara få in den låttiteln i en text någon gång).

Livsnjutaren Erland, alltså inte Singelklubbs-Erland utan Klädombytes-Erland, försökte förklara njutningen med surströmming och om vikten med att motstå lockelsen att äta surströmming samma dag som en dans, eftersom man annars olyckligtvis kan råka rapa surströmmings-breath i ansiktet på danspartnern. Erland, alltså Klädombytes-Erland = ett fullblodsproffs.

Så, vad tyckte Du om programmet? Låt höra!