I höstas hade jag en period då jag köpte hyllor. Samtidigt hade jag också en period där jag tänkte alldeles för mycket på sånt där som det egentligen inte lönar sig att tänka på, sånt där som man blir nedstämd av. Och ältar. Man ältar det så mycket att det till slut går på instant repeat och blockerar alla andra former av tankar.
Då köpte jag hyllor.
På samma sätt som ältandet tagit över hela tankeverksamheten så hade också böcker erövrat mitt skrivbord, det var på nåder att datorn fick plats. Så jag köpte en hylla på Rusta, som jag dock inte hade möjlighet att skruva upp förrän dagen efter. Dagen efter var en arbetsdag och jag kom på mig själv med att tänka väldigt mycket på hyllan under arbetet; på var den skulle sitta, vad som skulle vara i hyllan och i vilken ordning det skulle vara, det som skulle placeras där.
Det som började som ett trevande försök till heminredning slutade som en tankeoas.
Samma sak nu, då det snart kommer ske en kollision mellan ledighetens lättja och arbetslöshetens ...arbetslöshet. Den där kampen mellan att njuta av att vara ledig och ångesten över att sluta på ett jobb och bli arbetslös, ni vet. Tankarna liksom kastas mellan hopp och förtvivlan, de virvlar runt.
Som tur är så hade jag två hyllor i reserv att ta fram, just för liknande krissituationer.
Problemet med denna hyllfrenesi är bara det att jag, i min jakt efter sinnesro, ibland använder skruvdragaren snabbare än vad jag tänker, varför väggarna på vissa ställen är lika koppärriga som Ray Liottas kinder eftersom jag skruvat upp en hylla, bara för att flytta den till en annan (bättre) plats senare.
Det krävs knappast någon Freud och psykoanalys för att förstå vad det handlar om: hyllan representerar struktur och ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar