När någon är arbetslös brukar man använda sig av eufemismen att personen befinner sig "mellan två jobb". I närområdet bor en man vars klädsel under sommaren enbart utgörs av briefskalsonger, en klädstil som också borde kunna förskönas genom att kallas för "att befinna sig mellan två par byxor".
Jag har kommit på mig själv med att väldigt ofta befinna mig mellan två par byxor här hemma i min lägenhet. I glappet mellan morgonens träningsshorts och arbetskläderna, mellan arbetskläderna och träningskläderna och mellan träningskläderna och pyjamasen är det kalsongläge som gäller. Det finns inga mellanlägen, bara byxor på eller av. Inga äppelknyckarbyxande gråzoner, bara svart eller vitt.
Det finns ändå en luftig slags frihet i att gå utan byxor. Kris Kristofferson sjöng att "freedom's just another word for nothing left to loose" och det är klart, har man inga byxor på sig finns inte så mycket att förlora. Det man KAN förlora är dock något slags anseende om man gjorde med kortkalsongerna vad man brukar göra med aktiebolag - göra dem publika. För hur kan jag veta att mannen i briefs går omkring i briefs då? Jo, han har sedan länge passerat gränsen där tiden mellan två par byxor utspelar sig inomhus. Dit har jag inte kommit ...ännu.
Ja ja, bara en insikt som vilken som helst (en insikt som dock medför vissa oroligheter om vad grannarna i huset mittemot tycker om dessa tillfällen mellan två par byxor...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar