Skräckhistorier

När jag var fem-sex år gick jag i förskolan. Där, i ett rum avsett främst för att måla med vattenfärg, brukade vi killar låsa in oss och berätta skräckhistorier för varandra. Rummet hade många fönster, så om man släckte ljuset inne i rummet blev det ett kusligt skimmer från hyllorna då lysrören i hallen utanför reflekterades i målarfärgsflaskorna. En perfekt scensättning för att berätta skräckisar, alltså.

Eftersom jag under den tiden hade som vana att kliva upp klockan fyra varje morgon för att se natt-teve i form av ett program om övernaturliga fenomen, så hade jag mycket att berätta. Med Bigfoot, utomjordingar, troll, spontanstigmatiseringar och talande hus att falla tillbaka på var det lätt att hitta på något otäckt. Även om jag aldrig lyckades fånga åhörarna på samma sätt som den lite äldre killen vars historier var av sexuell natur, så var jag ändå ganska duktig på att berätta (jag undrar när den egenskapen försvann?). Inte som det här:

"Man door hand hook car door".