När jag satte plant för ett par somrar sen jobbade jag tillsammans med min vän Tobias. En kväll hade han lyssnat på Beach Boys och när vi kom ut till hygget dagen efter började han sjunga slutet på Fun fun fun. Han sjöng och sjöng, samma stycke hela dagen, som en skiva som hakat upp sig och fastnat.
Det var väldigt mycket mygg den sommaren, särskilt på det hygge vi befann oss just den dagen. Myggen avspeglade sig som ett svart moln mot den gråa himlen och det var omöjligt att komma undan. Det var ett lidande av bibliska mått. Inte ens Roman Polanski skulle kunna illustrera ett förstånd som går sönder lika bra som då Tobias ömsom falsett-sjöng, ömsom avgrundsvrålade och ömsom svingade plantröret vilt omkring sig.
Det var tider det!
4 kommentarer:
Åh, jag vill läsa en bok skriven av dig, du skriver så jävla bra! Har du läst "100 åringen som klev ut från ett fönster & försvann"? Det är ungefär samma stil som din blogg!:-)
Tack hörru, om jag någon gång får chansen att skriva en bok hoppas jag att du läser den! Jag har inte läst "100 åringen...", men jag har hört att det är många som tycker att den är bra!
Får chansen? Sånt GÖR man bara! Ingen jävel kommer att dyka upp i fredrika och bara ge dig ett bokkontrakt bara sådär vettu!;-)
Haha, jag lever i förhoppningen att JUST DET ska hända; att någon från Bonniers passerar Fredrika, får något fel på bilen och att det ena sedan leder till det andra. Det är min plan!
Skicka en kommentar