Idag har jag min första semesterdag. Som av en händelse lyckades denna första semesterdag sammanfalla med den första soliga dagen på länge. Sån tur kan man tydligen ha, även om man heter Albin. Så jag tog tillfället i akt (pretentionen i det!) och solade. I lönndom. Jag smög bakom husväggen hos mina morföräldrar och pressade för allt vad solstolen höll.
Det handlar om diskretion. Eller kanske inte så mycket diskretion som prydhet. Det finns inte på kartan att jag skulle gå ut och lägga mig i solen utanför min lägenhet och riskera att bli uttittad av hela kvarteret. Inte kan man ligga där halvnaken rakt upp och ner, folk kan ju få ont i ögonen av min fluorescerande blekhet.
Därför krävs det ett visst mått av avskildhet, jag måste isolera mig från civilisationen för att kunna vistas i solen och samtidigt vara bekväm. Ett resonemang inte helt olikt det som finns hos religiösa sekter - att skilja ut, isolera och undvika oliktänkande.
Det är knappast ett normalt beteende, att göra sig ett sånt besvär bara för att få lite färg. Nästan som med hemliga sällskap som söker sig långt ut i skogen för att genomföra riter av olika slag, men med den skillnaden att sällskap omfattar mer än en person...
Gud vad kufisk jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar