Idag fyller jag 25 år. Hade vi levt på Medeltiden hade det inneburit att jag levt halva mitt liv. Det är ett faktum som gör mig otroligt stressad, för om man levt i halva sitt liv utan att veta vad man vill göra med resten av livet, så innebär det ju per definition att det finns en risk att den andra halvan av livet bara blir en enda transportsträcka mot döden.
Eftersom resten av livet ligger i framtiden och varje år som går gör att framtiden kommer närmare, så finns det således EGENTLIGEN ingen anledning att bli äldre. By choice väljer jag därför att inte fira att jag fyller år. Tvärtom, jag gör det bästa av dagen genom att göra det värsta av den. I det myller som utgörs av alla mina egenheter har jag kommit fram till att födelsedagen är den allra bästa dagen för att plåga sig själv lite extra. Ont ska med ont fördrivas. Det finns något renande i det.
I dagens lilla lilla golgatavandring sprang jag tre mil, en mil längre än det längsta jag sprungit tidigare och därför ett perfekt sätt att spendera 26/7.
Nä, usch vad deppigt det blev. Mick Jagger fyller också år idag och det firar vi med en Stones-kavalkad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar