Får man fortsätta fråga? Hur gick det med den där Internetdejtningen??
Absolut, kör i vind med frågandet!
Det där med Internetdating var egentligen aldrig en seriös fundering och jag tror inte heller att jag skulle våga mig på det. Det faller på profilbilden; man vill inte ha en bild som är för fin eftersom en tilltänkt date då kan bli besviken då man träffas IRL och samtidigt kan man inte ha en för ful bild eftersom ingen då vill träffas IRL överhuvudtaget. Det är en omöjlig avvägning!
Sen har jag också insett att min egen kufiskhet inte kan överbryggas genom Internetdatingens anonymitet och då är det liksom kört. Vad skulle vi egentligen skriva till varandra om? Stones och styrketräning? Country och pelletspannor?
3 kommentarer:
Underskatta inte underhållsvärdet av bra countrymusik och värmen från en pelletspanna!
Underskatta inte heller din kufiskhet.
Den kanske vinner i längden.
Tjena Abbe! Jag lägger in ett veto för internetdejting. Minns du hur vi surrade om postordersbrudar i gymnasiet, give it a try! ;) Förresten hör av dig om du är i Umeå nångång!
Första: Njae, jag tror att det är en evolutionär välgärning att jag inte tvingar på andra mina egenheter.
Andra: Krusse! Hur är läget? Haha, det där med postorderbrudar börjar mer och mer uppenbara sig som den enda lösningen för mig. 14 dagars ångerrätt, vad mer kan man egentligen begära av en kvinna? Absolut, vi borde verkligen styra upp någonting någon gång!
Skicka en kommentar