Idag är jag i Umeå och hälsar på min mamma. Det skulle kunna bero på att mamma följde med och agerade smakråd då jag skulle handla kläder ("Men den här är väl fiiin?") men varje gång jag är här på besök känns det som att jag flyttas tillbaka i tiden och blir tio år igen.
Att åka iväg till Umeå är att åka iväg från allt ansvar som finns hemmavid och då tillåts man ju också att släppa loss då man väl är där. T ex genom att låta kebabpizza utgöra dagens två huvudmål eller att gå bananas inne på Jula och lägga en halv månadslön på ett pannkaksjärn [sic!].
Sällan är tillfällig regression mer tydlig än då dagen består av kebabpizza upphöjt i två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar