Rubrik: Senaste gången jag grät

Jag tror att man kan gråta av två olika anledningar: psykisk översvallning (positiv eller negativ) och fysisk smärta. 

Den senaste gången jag grät var då jag skulle byta knivar i en gräsklippare på jobbet. Det var inte känslomässigt på något vis, de där tårarna, utan de uppstod då jag klämde tumnageln. De gamla knivarna satt väldigt hårt, så hårt att hylsan som satt på spärrskaftet sprack då jag skulle lossa en av bultarna. Hylsan sprack, kniven sprätte till, tummen hamnade i vägen och det gjorde HELVETISKT ont. Helvetes alla jävlar och alla andra svordomar du kan tänka dig.

I tio sekunder existerade inte annat än ett mörker av smärta. Sen insåg jag att jag blundade. Sen gick tio sekunder av övervägande om jag skulle slå till klipparen med spärrskaftet eller om jag skulle slå mig själv i huvudet med en hammare för att neutralisera tumsmärtan. Medan jag funderade svämmade ögonen över och en liten liten tår letade sig ned för kinden och landade i ett sjok av gräsrester som låg på golvet.