Det är konstigt, det där med minnet. Sånt som kan vara viktigt att komma ihåg förpassas ibland tämligen omgående till huvudets dokumentförstörare och sånt som inte är viktigt alls, inte ens som kuriosa, fastnar som på flugpapper. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg andragradsekvationer, men den här textraden, som jag läste en enda gång i nionde klass, den ligger allra längst fram i minnet: "Vad hörs det för rop ifrån staden, vad hör folket för skrin? Jaha, det är bara republikanen, som hyllar monarkin".
På samma sätt är det också med grundskolans engelskaundervisning - jag minns ingenting. Visst, tack vare Hollywood så kan jag fortfarande engelska något sånär, men de där skrivreglerna och grammatiken, de är som bortblåsta. Kanske beror det på undervisningen, på att vi var den minsta klassen på skolan och alltid fick ge vika för de andra. Istället för att sitta i klassrummet fick vi sätta oss i ett annat rum och lyssna på bandad undervisning. Det enda jag minns är att på kasettbanden, där fanns förutom vanlig undervisning också musik. Där fanns Harry Belafonte med Jamaica Farewell och Roger Miller med King of the Road. Just King of the Road satte sig så väl i minnet att jag kan hela låttexten utantill.
Minnet. Jag hade tänkt skriva något mer om det, men jag glömde vad.
2 kommentarer:
Varför hyllade republikanen monarkin? Sjukt ologiskt.
Men det var ju sarkasm! Det var en författare som skrev det där rimmet för att håna att sossarnas partiledare deltog i en parad med kungen.
Skicka en kommentar