I samband med att jag skruvade i den där tvättmaskinen berättade en kvinna på jobbet om hur en gammal bekant till henne ständigt hade tackat nej till att följa med ut på galej eftersom han skulle tvätta. Det lät som en undanflykt, men han satt faktiskt inne i tvättstugan och tittade på tvättmaskinen tills den hade tvättat klart. Han förvandlade vardagssysslan till en hel kvälls underhållning.
Vid en första anblick låter det som något så oerhört tråkigt att det får klockorna att stanna, något helt i paritet med att titta på då färg torkar. Ett sömnpiller. Men vid närmare eftertanke kanske det inte är så tokigt ändå. Berättelsen kom från kvinnans ungdom på 70-talet och, visst, det kanske inte motsvarar att gå ut och svänga sina lurviga, men jämfört med dåtidens tv-utbud framstår tvättmaskinen som rena nöjesmaskinen. Då fanns det två kanaler att välja mellan och om man hade tur fanns det också två program att se (ibland enbart testbild). Det framgick inte vilken typ av tvättmaskin mannen i berättelsen hade, men jag antar att den erbjöd flera tvättprogram, rimligtvis 30 grader mild, 60 grader kulör och 90 grader vitt.
Tänk er det utbudet! 30 grader mild, en lättsmält komedi utan djupare handling (ingen förtvätt!); 60 grader kulör, en actionkomedi - intensivt med mycket färger, snabba kast och en hel del turbulens; 90 grader vitt, ett strikt kostymdrama som ändå hettar till i slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar