Det säkraste vårtecknet som finns är när fiskmåsarna kommer till byn. Måsarna, med sina skränanden som låter som något ur en skräckfilm, hör liksom sommaren till. Ingen tycker om dem, men ändå är det ingen sommar utan måsar.
Varje gång jag hör måsarnas skriande tänker jag på den gången då jag gick i mellanstadiet och fick syn på två måsar som "vuxenkramades" ute på en äng medan fem andra måsar satt i en ring runtomkring och tittade på och skriade (som om de hejade på!). Med dåtida/nutida medieexponering var jag väl inte född i farstun vad gällde hur fortplantning går till, men måsarna ute på ängen visade på något vis naturens skumsida. Biologiboken sa inget om att måsar hade såna udda böjelser. Att göra sånt där inför publik är ju något man förknippar med bakgator i Las Vegas och inte med svensk sommar.
(Och kanske var det där och då min syn på det där med relationer och tvåsamhet förstördes för alltid?)
På tal om måsar alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar