Första maj är fint. Det är fint att en så historiskt viktig sak som arbetarrörelsen uppmärksammas med en egen dag. Låt vara att det bärande ordet i föregående mening är "historisk" och att arbetarrörelsen idag tycks ha gått politiskt vilse, det är fint ändå.
Särskilt fint är att det finns människor som engagerar sig och tar sig tid till att gå i demonstrationståg. Jag är själv inte en sådan människa, jag tycker mig göra mer nytta genom att istället dra iväg och träna, men det är fantastiskt att det finns människor som orkar. Då menar jag främst i sakfrågor (Heja Fredrikas framtid!) och inte de som ser första maj som ett politiskt ställningstagande. Missförstå mig rätt nu, allt engagemang är bra, men graden rödhet i demonstrationstågen är så intensiv att det kan ge strålningsskador. Att befinna sig i närheten av Enad Vänsters paroller är ju som att stå inne i Tjernobyls reaktor i badbyxor...
(Och innan ni börjar raljera om att det minsann är socialismen som är arbetarklassens främsta representanter bör ni fundera över om första maj verkligen ska vara ideologiskt bunden. Historiskt är arbetarklassen förvisso röd, men hur ser den politiska kartan ut idag?).
2 kommentarer:
Vad menar du, rent konkret, som tyder på att vänstern INTE skulle representera arbetarklassens intressen?
Det jag menar är att vänstern inte har ENSAMRÄTT på arbetarklassen, utan att alla partier har en arbetsmarknadspolitik i dagens läge och att det därför är fel, år 2012, att Första maj fortfarande är ideologiskt bunden.
Skicka en kommentar