Det finns oerhört många människor som inte tycker om countrymusik. Jag minns en gång i mellanstadiet då vi skulle skriva något som vi inte gillade och en klasskompis skrev "Kåntri". När kvällstidningar frågar någon om vad de lyssnar på för musik svarar de nästan alltid "Jag är allätare, men hatar country".
Det finns alltså ett hat mot den typen av musik, ett förakt.
Andra låtsas gilla det och jag har svårt att tänka mig något mer genomskinligt än att försöka vara en countryhipster och kokettera om Bellamy Brothers i ett försök att vinna gillande hos någon som faktiskt tycker om country för vad det är. Och vad är det då? Om jag tillämpar Rolling Stones-logiken i Satisfaction: "He can't be a man 'cause he doesn't smoke the same cigarettes as me" och utgår från mig själv så är country det som jag själv tycker är country - d v s inte Bellamy Brothers eller dylika typer av popsmörja (åh, fascismen i det jag nyss skrev!).
Anledningen till att jag gillar country är lite oklar. Det är en genre som till 95 % utgörs av vad som kan sammanfattas med låttiteln (Hey, Won't You Play) Another Somebody Done Somebody Wrong Song - det handlar nästan alltid om hjärta och smärta. Min enda relation till den typen av hjärtvärk är den gången då vårt 8-bitars NES havererade och det stod klart att det inte skulle gå att reparera, så jag lär knappast höra till målgruppen för vad cowboysen kallade för hurting songs.
Det är något med musiken som slår an en sträng inom mig. Något med att det i de allra flesta fall är låtar som handlar om enkla människor med enkla människors problem. Ta låten Flushed From the Bathroom of Your Heart som exempel: en man har blivit dumpad av sin kvinna och i ett försök att förklara hur det känns liknar det vid att ha spolats ned i en toalett, ha blivit utkastad från en restaurang och ha förlorat ett racinglopp i Indianapolis (vilket är analogt med Noice Makers låt Pären å ven där en gammpojk funnit kärleken och liknar det vid de saker han tycker bäst om - potatis och ved).
Jag kan inte annat än tjusas av den lilla människans problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar