Loppis

Loppmarknader är bland det värsta jag vet. Tanken att köpa en främmande människas avlagda saker gör mig illamående, det får det att krypa längs ryggraden. Second Hand-butiker är inte heller någon favorit, men där sker i alla fall ett urval - där ställer sig någon den väsentliga frågan: "går det här att sälja?" istället för det storhetsvansinne som yttrar sig i loppisar: "går det här att sälja för 50 kronor eller blir det för billigt?" (sagt om något som ursprungligen kostade 30 kr i nyskick).

Sommaren svämmar över av loppisar och det tycks finnas ett i varje gathörn. Några rensar ur garaget och säljer sånt som de inte vill kasta och andra bedriver loppisar som företag och dammsuger landet efter dödsbon och konkurslager (vilket skulle förklara skräpet de säljer).

Privatpersoner som har hemma-loppisar inser ganska snart att allt inte går att sälja och kastar därför det som blir över medan loppis-företagen vägrar inse vad som är skräp och har efter ett par år ackumulerat ett osäljbart lager.

De bra sakerna som säljs på loppisar hinner inte ligga framme länge innan de blir sålda medan det övriga skräpet påminner om radioaktivt avfall - det har en halveringstid på ett par tusen år.