Idag blev det stopp i ett avlopp, så därför var jag tvungen att klättra ned i en brunn för att försöka få bort stoppet med ett rensband. Jag tänker inte överskölja er med detaljer om vad som fanns där nere (kondomer! I en avloppsledning som huvudsakligen används av pensionärer...), utan det lämnar vi därhän.
Det var lite klaustrofobiskt nere i brunnen. Det var fuktigt, trångt och fullt av betong, ungefär som en miniversion av ett öststats-mausoleum.
Känslan av att den enda anslutningen till omvärlden var via ett en kvadratmeter stort hål gjorde att det var som att vara med i en andra klassens deckare: någon skulle styra tillbaka brunnslocket, det skrapande ljudet av betong mot betong skulle vara det sista jag hörde från omvärlden och tre månader senare skulle någon annan hitta mig, uppsvälld och stendöd. Historien skulle börja nystas upp, trasslas ihop och till sist avslutas med att den kvinnliga polisen blir jagad av mördaren i skogen i höstmörkret.
Som ett avsnitt av Morden i Midsomer, typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar