Under marknaden var vi inne på en av Åseles pizzerior (det finns fler än en höråhäpna!) och där fanns, likt på alla ”pubzerior”, två digitala enarmade banditer. Som alltid var det fullsatt kring dessa.
Ligger det inte något tragiskt över den lilla klunga som alltid flockas kring ”Jack Vegas” spelarna? (det låter som ett dansband!). De där som söker sig till dobblets gemenskap i jakt på den simpla tillfredställelsen i att se en annan spela då de själva inte kan göra det (antingen eftersom maskinen är upptagen eller för att de bränt sina sista pengar på alkohol). De är som så kallade "drinkluder", men med den skillnaden att de inte får något i utbyte förutom en kort och diffus tillfredställelse. Att få känna glädjen i att dela spelarens enstaka vinster med att ge en klapp på axeln och säga ”Det där gjorde VI bra!”, trots att de själva bara stått och tittat på. Det måste vara en billig kick, ungefär som underklädesavdelningen i Elloskatalogen är för en sexmissbrukare. Lite halvdant sådär, men ändå bättre än ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar