HBD

I helgen var det hembygdsdagar i byn och tillsammans med JT och AT sprang jag på lördagen. Inte den vanliga spontana berusningsrusningen utan i en mer strukturerad form.  Det var inte precis som förr, då jag tävlade i löpning, då de andra löparna mönstrade mig med blicken på startlinjen. I lördags var det mer att de avfärdade mig med en blick. Trots det, eller kanske tack vare, tog jag mig i mål tillslut. Efter loppet kände jag mig lite stukad, magen spökade och benen krampade. Jag var som ICA:s ”Pärondryck av ciderkaraktär” – jag kunde nästan, men ändå inte riktigt, klassificeras som en människa. Jag var som en tingest av människokaraktär, typ.

På kvällen, när kroppen återgått till sunda vätskor och jag handgripligen hade tillrättavisat de krampande benen genom att slå på dem, gick jag till Tobias som hade ordnat fest i förtältet till sin ”tattartermos”. Vi socialiserade en stund, drack tecila och beklagade oss över alla flygande blodsugare. Sen gick vi till dansen och där brände jag alla mina pengar på kassler (true story!) och såg på när AT brottade sönder sina egna glasögon (också true story!).

På söndag (also known as igår) var det den gamla vanliga tillställningen på hembygdsområdet Sjönäs. Det är en väldigt traditionstyngd dag, söndagen på hembygdsdagarna, hur kan man annars förklara att nästan alla byns invånare samlas vid något vars höjdpunkt är en tipspromenad med frågor om Norra Skogsägarna?