I lördags var det dåligt väder. Det blåste styv kuling [tillförlitlig bedömning saknas] och tiotusen änglars tårar trillade ner från himlen. Men kvällen innehöll mer än bara regn, det var festligheter också - Rock och roll på Tjäredakka dansloge.
Det är kul då det händer något i Fredrika, det är inte så ofta det gör det i glesbygdens allra mörkaste och stillsammaste vrå. Det är roligt då något händer, men ibland kan det kanske bli lite för roligt mitt i alla roligheter och då förvandlas det till en ROTBLÖTA. Det blev det i lördags, en kväll som, oberoende av regnet, blev så blöt att själen ådrog sig fuktskador. Det blev en kväll som medförde att jag i två dagar haft urin med ett oktantal motsvarande raketbränsle.
Jag fick lite för mycket värme innanför västen (begreppet "lite" i alkoholsammanhang, det skulle man kunna skriva en avhandling om!) och kanske gick det fel redan i början av kvällen med de första ölen innan middagen. Utan att försöka vara alltför alkoholromantiserande så är det ju de första som också är de bästa. Balanserande på den delikata gränsen mellan att vara salongsberusad och ballongserusad, då fungerar jag (i egen mening) som bäst i sociala sammanhang. I trakterna av fem stora starka, då har verklighetens skarpa kanter rundats av och mjuknat till och i den formen av verklighetens Instagram blommar jag (i egen mening).
Men sen gick det utför. Snabbt. Starkvarorna kom fram och inget symboliserar en kvälls uppgång och fall bättre än en flaska kanelwhiskey (tag lärdom: en flaska med en djävul på etiketten kan under inga omständigheter föra något gott med sig, särskilt inte under en lördagskväll då det blåser styv kuling [tillförlitlig bedömning saknas]). I takt med att flaskan tömdes började kvällen rinna iväg. Den där upplevda snärtigheten och de fyndiga (i egen mening) inflikningarna i konversationerna försvann och försökte istället kompenseras med fler decibel. Obegripligheter sades till höger och vänster och alla former av tråd i samtalen klipptes av och blåste iväg i den styva kulingen.
Det evolutionen i flera tusen år kämpat med - att föra oss bort från apstadiet - det tar whiskeyn tre timmar att rasera.
...och aldrig märks väl jobbskatteavdragets tänkta effekt på konsumtionen så väl som då man, full och därför snäll, försöker bjuda alla man ser på öl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar