Och nu över till det allra ytligaste inom mänskligheten: konsumtionen.
Min Blu-ray spelare gick sönder. Det kändes väldigt onödigt, att den bara skulle gå sönder sådär. Ena dagen fungerade den perfekt och sen tycktes den tappa livsviljan, som ett stearinljus som brinner ut (vad säger ni om den referensen - candle in the wind?). Men samtidigt gjorde det ont på ett skönt sätt, för en ny spelare innebär också att jag får beställa och därmed lukta på en oanvänd hemelektronisk pryl.
Om man skulle rangordna alla mina laster så skulle beroendet av doften av ny hemelektronik placeras högt upp (eller långt ner, beroende på hur man valde att se det). Det är någonting med den oljigt plastiga - och med all säkerhet giftiga - doften som inte går att förklara.
Jag blir nästan berusad av det, ungefär om snickare kan bli om de inandas fernissa för länge. Och fernissa är just vad det är, denna konsumtionshets som saknar ytterligare djup än bara den lätta och kortvariga kicken det ger att öppna ett emballage.
2 kommentarer:
Tillverkarna har börjat bygga in hur länge electronikprodukterna skall hålla.I skrivarna till datorer finns ett chip som styr hur länge livslängden skall vara.Alla tillverkare med sådana chip borde bojkottas.
Det tycker jag ändå verkar ganska vettigt av tillverkarna, åtminstone sett till att de egentligen inte har några krav på sig då fabrikationsgarantin gått ut och OM det där chipet garanterar garantin så är det väl ändå okej. Eller?
Men tror du inte att alla tillverkare gör så?
Skicka en kommentar