Oftast är det bara så att jag liksom "stryker omkring" och bokmärker sånt som jag gillar, men jag kommenterar aldrig.
Nu ska det bli ändring på det.
lördag 31 december 2011
Nyårslöfte
Vet ni vad? Nästa år ska jag bli bättre på att visa mitt gillande i sajberspejs. Inte så att ni kommer att se överdrivet många "Albin Strömberg gillar detta" på Facebook, utan mer då det gäller andra bloggar.
Snackdown
Ojojoj, vilket kalas det är här ikväll! Tre sorters snacks, lite drickbart (jag har brandjour i veckan så jag får nöja mig med cola), bra film i bakgrunden och hög musik. Någon tog oblygt av sig byxorna och ställde sig i köket för att ta hand om disken; någon började må illa (oklart om det berodde på drickat eller snacksen); någon gick ut för hårt och var tvungen att ta en taktikvila på soffan; någon kände sig "ofräsch" och tog en dusch när kalaset brann som hetast.
På det stora hela har det hittills varit en fin nyårskväll!
...synd bara att jag är ensam här...
På det stora hela har det hittills varit en fin nyårskväll!
...synd bara att jag är ensam här...
torsdag 29 december 2011
Fritidssysslor
Okej, nu kallar jag samman den här bloggens samlade hjärntrust. Jag behöver er hjälp att hitta en hobby. Som det är nu så kretsar det mesta av min fritid kring träning och hemelektronik. Träningen kan man inte säga så mycket om, det är ju nyttigt och en sund själ i en sund kropp osv, men det här med att köpa två nya tv-apparater inom loppet av mindre än ett år känns mer som ett rop på hjälp än ett fritidsintresse (till mitt försvar: ny hemelektronik har ju en närmast berusande doft!)
Så, any suggestions? Kraven från min sida är att det ska vara en hobby som man kan göra inomhus och som inte stör grannarna.
Så, any suggestions? Kraven från min sida är att det ska vara en hobby som man kan göra inomhus och som inte stör grannarna.
onsdag 28 december 2011
Kim-Jong Ill
Kim-Jong Ill är död. Hans kista fraktades till sista vilan på takräcket av en Cadillac-limo (till tonerna av Elvis "Long black limousine"?) och Nordkorea kommer aldrig att bli sig likt igen. Nu har sonen, Kim-Jong Un, en tung sparkdräkt att mantla.
Marcus Aurelius lär ha sagt: "Don't waste time asking what makes a man great - be great" och kanske var det så Ill tänkte då han golfade för första och sista gången. Han slösade ingen tid på att fråga efter instruktioner, han gick bara ut på banan och spelade. Och som han spelade!
Marcus Aurelius lär ha sagt: "Don't waste time asking what makes a man great - be great" och kanske var det så Ill tänkte då han golfade för första och sista gången. Han slösade ingen tid på att fråga efter instruktioner, han gick bara ut på banan och spelade. Och som han spelade!
the Dude
Om ni frågar mig så var den största anledningen till den svenska mass-emigreringen till USA drömmen om att få smeknamnet "the Dude".
Och ja, jag har sett Big Lebowski igen. Och ja, den blir bara bättre för varje gång jag ser den. Och ja, jag ska sluta tjata om den (så småningom).
Och ja, jag har sett Big Lebowski igen. Och ja, den blir bara bättre för varje gång jag ser den. Och ja, jag ska sluta tjata om den (så småningom).
tisdag 27 december 2011
Peter Pan #2
...och kanske kallar personalen honom i smyg för "Peter Pain" eftersom han jämt klagar över hur ont han har. "Ge Peter Pain pillren så att vi slipper höra det där tjatet om hur han slogs mot Dr. Hook i sin ungdom och skadade ryggen" säger de inne i ålderdomshemmets personalrum. Och sen skrattar de.
Peter Pan
Skärmdump från ett klipp på aftonbladet.se
Den här mannen har, som bilden skvallrar, skönhetsopererat sig under 24 års tid. Detta gör att han är lika svår att bestämma åldern på som Cher. Han kan lika gärna vara 40 som 400 år, eller kanske till och med lika gamla som dinosaurierna. Ingen vet.
Men liknar han inte någon annan? Är det inte sådär man tänker sig att Peter Pan skulle se ut som pensionär, som den käckaste 83-åringen på Never Never Lands Servicehus?
Livfull i blicken men bräcklig i kroppen stapplar han fram, med åderbråcken framhävda av de karaktäristiska gröna trikåerna och misstar ålderdomshemmets personal för att vara Wendy. Kanske måste han bindas fast i sängen för att omöjliggöra dementa, nattliga flygturer? Kanske tråkar han ut de andra boende med anekdoter om Hook och krokodilen och kanske minns han ibland fel och misstar Hook för bandet Dr.Hook?
Men liknar han inte någon annan? Är det inte sådär man tänker sig att Peter Pan skulle se ut som pensionär, som den käckaste 83-åringen på Never Never Lands Servicehus?
Livfull i blicken men bräcklig i kroppen stapplar han fram, med åderbråcken framhävda av de karaktäristiska gröna trikåerna och misstar ålderdomshemmets personal för att vara Wendy. Kanske måste han bindas fast i sängen för att omöjliggöra dementa, nattliga flygturer? Kanske tråkar han ut de andra boende med anekdoter om Hook och krokodilen och kanske minns han ibland fel och misstar Hook för bandet Dr.Hook?
Kalori-race 2000
På julen får man frossa i god mat. Då man ändå börjat frossa och liksom kommit in i en frossa av frossa så kan man lika gärna fortsätta fram till nyår. Det tänker jag göra. Jag tänker ägna återstoden av min semester till att äta.
Äta äta äta.
Jag tänker trotsa OLW och fredagsmysa varenda kväll. Och sen, efter nyår, får det bli krafttag mot den uppkomna mystjockman.
True story
Äta äta äta.
Jag tänker trotsa OLW och fredagsmysa varenda kväll. Och sen, efter nyår, får det bli krafttag mot den uppkomna mystjockman.
True story
Kartonger
Pardon my french, men egentligen borde personer som kastar kartonger i soptunnan i ett hyreshus omyndigförklaras. Hade det varit Pol Pot som var hyresvärd skulle de ha förts ut på landsbygden och arkebuserats. Visst, jag kan ha viss förståelse om man viker ihop kartongerna innan de slängs, det är visserligen inte särskilt miljövänligt ur återvinningssynpunkt, men låt gå. Då fyller de i varje fall inte upp soptunnan. Men att pressa ner kartongerna hela är ungefär som att låta en logiskt handikappad person spela Tetris.
...eller för den delen: att pressa ner kartonger i soptunnan i ett hyreshus är för sopsortering vad douchebag parkers är för parkeringsplatser.
Idioti.
...eller för den delen: att pressa ner kartonger i soptunnan i ett hyreshus är för sopsortering vad douchebag parkers är för parkeringsplatser.
Idioti.
lördag 24 december 2011
Någontings någonting
Det är lite konstigt, det där med att säga att någonting är någontings någonting. Bibeln är böckernas bok, Ingemar Stenmark är mästarnas mästare, Zeus är gudarnas gud och Oral-B är tandborstarnas tandborste. Det sistnämnda måste innebära att det är den tandborste som tandborstarna själva skulle välja om de borstade tänderna. Men eftersom tandborstar saknar tänder så blir det en haltande liknelse av samma slag som att kalla Scan-produkter för "Köttbullarnas köttbulle" eller "Isterbandens isterband".
Ett avsnitt av Filipåfredriks podcast har titeln "Pundarnas pundare" och enligt samma logik borde det betyda att det är en pundare som är framröstad av pundarna själva. Pundarnas MVP, typ.
/Albinarnas Albin
Passivt tv-spelande
Igår hade jag mina fina vänner Tobias, JT och Maria på besök. Tobias kom en stund innan de andra och vi ägnade en stor del av den tiden till att spela tv-spel, eller rättare sagt så spelade jag och Tobias tittade på.
Det var som förr i tiden då jag brukade hälsade på hos Tobias, fast tvärtom. Då var det jag som satt bredvid och tittade på. Han var lite av en pionjär inom tv-spelandet i Fredrika och fick redan i lågstadieåldern spela Wolfenstein, Doom och andra avtrubbande spel, sånt som var totalförbjudet hemma hos mig.
I timmar kunde vi sitta tysta framför dataskärmen, Tobias koncentrerad på spelet och jag, koncentrerad på att inte "psyka" honom då han spelade. Den enda gången tystnaden bröts var då Tobias mamma tittade in och påminde Tobias om att också låta mig spela (men det fick jag inte).
Det var tider det!
Det var som förr i tiden då jag brukade hälsade på hos Tobias, fast tvärtom. Då var det jag som satt bredvid och tittade på. Han var lite av en pionjär inom tv-spelandet i Fredrika och fick redan i lågstadieåldern spela Wolfenstein, Doom och andra avtrubbande spel, sånt som var totalförbjudet hemma hos mig.
I timmar kunde vi sitta tysta framför dataskärmen, Tobias koncentrerad på spelet och jag, koncentrerad på att inte "psyka" honom då han spelade. Den enda gången tystnaden bröts var då Tobias mamma tittade in och påminde Tobias om att också låta mig spela (men det fick jag inte).
Det var tider det!
torsdag 22 december 2011
Highlander
Jag säger inte att jag vill ha det så, men tänk om livet var som i filmen Highlander och att man kunde tillskansa sig en annan människas krafter genom att hugga huvudet av personen (barbariskt, isn't it?).
Då skulle man i första hand sikta in sig på personer som är duktiga på att slå in julklappar.
Då skulle man i första hand sikta in sig på personer som är duktiga på att slå in julklappar.
Pianolack
Egentligen finns det ingenting som symboliserar bilden av ett perfekt liv lika bra som pianolack på hemelektronik. Det är lite som Edens lustgård i modern tappning, som Eva och äpplet. "Varsågod", säger det pianolackade föremålet, "titta så mycket du vill, spegla dig i glansen av min uppenbarelse, men hands off för fan! Rör du så förstör du allt".
Allt som krävs är ett fingeravtryck sedan är illusionen borta och befläckelsen ett faktum.
Svårmod, det är vad pianolack är.
Allt som krävs är ett fingeravtryck sedan är illusionen borta och befläckelsen ett faktum.
Svårmod, det är vad pianolack är.
onsdag 21 december 2011
Fasadgränd
Kamrater!
Vill ni såhär i juletid läsa en berättelse om hjärta och smärta, röjsågsfetischism, snus, religiös fanatism, mascara-mustascher, entreprenörsanda och lite Björn Skifs?
Men då så! Då dammar vi väl av den gamla bloggens följetong då!
En liten bakgrund (så ni inte tror att det bara är någon högtravande pretention, den där berättelsen): Vintern -09/-10 var jag ganska nedtryckt i skorna. Jag hade insett att ekonomistudierna inte var något för mig, så därför hade jag hoppat av universitetet; jag var arbetslös och arbetsförmedlingen tvingade mig till en arbetsmarknadsåtgärd (som gick ut på att bygga ett skjul) med en timlön på 20 kr/timme. För att muntra upp mig själv tänkte jag att jag skulle göra som Charles Dickens och skriva en slags adventsföljetong, bara för att få något annat att tänka på än mitt eget studiemisslyckande.
Då blev det Fasadgränd, en berättelse som kretsar kring de boende i trappuppgången 2b.
Håll till godo och ha överinseende med alla språkliga och dramaturgiska brister.
Vill ni såhär i juletid läsa en berättelse om hjärta och smärta, röjsågsfetischism, snus, religiös fanatism, mascara-mustascher, entreprenörsanda och lite Björn Skifs?
Men då så! Då dammar vi väl av den gamla bloggens följetong då!
En liten bakgrund (så ni inte tror att det bara är någon högtravande pretention, den där berättelsen): Vintern -09/-10 var jag ganska nedtryckt i skorna. Jag hade insett att ekonomistudierna inte var något för mig, så därför hade jag hoppat av universitetet; jag var arbetslös och arbetsförmedlingen tvingade mig till en arbetsmarknadsåtgärd (som gick ut på att bygga ett skjul) med en timlön på 20 kr/timme. För att muntra upp mig själv tänkte jag att jag skulle göra som Charles Dickens och skriva en slags adventsföljetong, bara för att få något annat att tänka på än mitt eget studiemisslyckande.
Då blev det Fasadgränd, en berättelse som kretsar kring de boende i trappuppgången 2b.
Håll till godo och ha överinseende med alla språkliga och dramaturgiska brister.
Att tänka utanför lådan
Personen som först vågade sig på att lägga ananas på pizzan, den personen skulle jag vilja skaka hand med!
tisdag 20 december 2011
Umeå
Nu har jag kommit hem efter en helg i Umeå. Alltid då jag lämnar staden drabbas jag av små existensiella livskriser. Jag hade kunnat vara kvar där på universitetet och utbildat mig, kunde ha fortsatt att vara i rörelse, kunde ha fortsatt att ha ett utbud av sex olika sorters Ballerina och haft möjligheten att äta kebabpizza två gånger dagligen osv.
Det gör mig lite blå mitt i all jul- och semesterglädje.
Men jag studsar tillbaka, var så säker. Jag kommer tillbaka, julfryntligare än någonsin!
Det gör mig lite blå mitt i all jul- och semesterglädje.
Men jag studsar tillbaka, var så säker. Jag kommer tillbaka, julfryntligare än någonsin!
måndag 19 december 2011
Plundered my Seoul
...tänkbar titel på en framtida krigsskildring om Nordkorea löper linan ut och anfaller grannlandet.
(RUBRIKEN!)
(RUBRIKEN!)
Manbarhetsriter
Min vän Maria lade upp den här statusuppdateringen på Facebook idag: "Förstår verkligen inte logiken i misstanken om att Nordkorea skulle attackera Sydkorea för att Kim-Jong Il har dött".
Det är verkligen fruktansvärt barockt! Det finns ju ingen rimlig anledning till ett anfall, men förståsigpåare förklarar det som ett styrkeprov av Kim-Jong Un. Un måste visa musklerna, han måste göra som John Travolta i Grease och "shape up".
En bombning av Sydkorea blir därför lite som en manbarhetsrit, typ som då indianska tonåringar skickas ut i vildmarken med endast ett höftskynke och en kniv och förväntas komma tillbaka med en björnhud; eller då hormonstinna ungdomar i mellansverige genomför "Stockholmsknackningar"; eller då nyblivna artonåringar förväntas bli karatefulla och slåss med järnrör på midsommardansen.
...men å andra sidan: vad kan man egentligen förvänta sig av någon vars favoritskådis är Jean Claude van Damme?
Det är verkligen fruktansvärt barockt! Det finns ju ingen rimlig anledning till ett anfall, men förståsigpåare förklarar det som ett styrkeprov av Kim-Jong Un. Un måste visa musklerna, han måste göra som John Travolta i Grease och "shape up".
En bombning av Sydkorea blir därför lite som en manbarhetsrit, typ som då indianska tonåringar skickas ut i vildmarken med endast ett höftskynke och en kniv och förväntas komma tillbaka med en björnhud; eller då hormonstinna ungdomar i mellansverige genomför "Stockholmsknackningar"; eller då nyblivna artonåringar förväntas bli karatefulla och slåss med järnrör på midsommardansen.
...men å andra sidan: vad kan man egentligen förvänta sig av någon vars favoritskådis är Jean Claude van Damme?
Världens mest beiga skor
Idag köpte jag de här skorna:
Det kan vara världens mest opersonliga skor.
De är så oerhört beiga att det omöjligt går att komma ihåg hur de ser ut. De är en vandrande minneslucka, sprejlackade i någon slags amnesisk färg. De är så oerhört beiga att det skulle gå att använda dem som ett krigsvapen då man blir fruktansvärt trött och fruktansvärt förvirrad av att titta på dem. De suger liksom åt sig all livsenergi från den som betraktar dem och lämnar dem i en sinnestämning av "Vem bryr sig om vilken färg skorna har, vem bryr sig egentligen om någonting överhuvudtaget?".
Men å andra sidan: varför ska man köpa spejsade vardagsskor? Vem ska man imponera på i Fredrika? Grannarna borde väl ge blanka *biiip* i vad jag har på fötterna?
Det kan vara världens mest opersonliga skor.
De är så oerhört beiga att det omöjligt går att komma ihåg hur de ser ut. De är en vandrande minneslucka, sprejlackade i någon slags amnesisk färg. De är så oerhört beiga att det skulle gå att använda dem som ett krigsvapen då man blir fruktansvärt trött och fruktansvärt förvirrad av att titta på dem. De suger liksom åt sig all livsenergi från den som betraktar dem och lämnar dem i en sinnestämning av "Vem bryr sig om vilken färg skorna har, vem bryr sig egentligen om någonting överhuvudtaget?".
Men å andra sidan: varför ska man köpa spejsade vardagsskor? Vem ska man imponera på i Fredrika? Grannarna borde väl ge blanka *biiip* i vad jag har på fötterna?
söndag 18 december 2011
När det börjar gå utför
Igår var jag på kalas med mina gamla klasskamrater från Universitetet. Det var kul att träffa alla och vissa hade kanske till och med lite för roligt då kvällen slutade med en powernap på toagolvet. Det var inte jag som kantrade inne på toaletten, men det är väl ändå något som de flesta borde kunna relatera till. Det blir liiiite för mycket liiiite för snabbt och man känner att kvällen börjar rinna ut i sanden.
När det börjar gå utför har man liksom redan peakat kvällen och som Robban De Niro säger i Tjuren från Bronx: "Once you've reached the top you can only go downhill". Det handlar egentligen om hur lång tid det tar, den där utförslöpan som oundvikligt slutar med att festen är över. Ibland kan det ta väldigt lång tid, kanske är utförsbacken så flack att den inte märks av, och ibland går det väldigt snabbt. Det går så snabbt att stämningen sjunker som en sten, så snabbt att tiden till en början stannar upp och sedan börjar gå baklänges.
Det går utför så snabbt att kvällen tycks vara över innan den ens börjat.
När det börjar gå utför har man liksom redan peakat kvällen och som Robban De Niro säger i Tjuren från Bronx: "Once you've reached the top you can only go downhill". Det handlar egentligen om hur lång tid det tar, den där utförslöpan som oundvikligt slutar med att festen är över. Ibland kan det ta väldigt lång tid, kanske är utförsbacken så flack att den inte märks av, och ibland går det väldigt snabbt. Det går så snabbt att stämningen sjunker som en sten, så snabbt att tiden till en början stannar upp och sedan börjar gå baklänges.
Ett par stänk tabasco
Idag bjöd mamma på tacos till middag. När det gäller stark mat så ska det vara just starkt. "Starkt" är ledordet som det ska pushas för om tacon någon gång väljer att ställa upp i riksdagsvalet [sic!].
På bordet måste det finnas minst en flaska stark sås med en djävul som logotyp, annars går det inte. Helst ska det vara så starkt att det ger brännmärken i själen.
(Just sayin')
På bordet måste det finnas minst en flaska stark sås med en djävul som logotyp, annars går det inte. Helst ska det vara så starkt att det ger brännmärken i själen.
(Just sayin')
fredag 16 december 2011
"Hey little boy, is your mama home"
Det här är ju egentligen inte ett julkort så mycket som ett otäckt scenario.
"Den lille pojken hör knarrande fotsteg i snön utanför stugan. Det är första gången han är ensam hemma och för att mota bort sin rädsla för mörkret har han tänt julgranen. Fotstegen där utanför måste vara föräldrarna som kommit hem tidigt från vart det nu var de skulle och som nu har sett hur de brinnande ljusens skuggor dansat i fönstren. Pojken öppnar dörren, beredd att förklara varför han använt tändstickorna, att "ja" han måste vara försiktig så han inte bränner ner huset och "nej" inte göra om det igen och oroa mamma och pappa på det här viset. Men utanför dörren finns inga föräldrar, där står istället en rödkindad och skäggig man som bär på en säck med paket.
Pojken har hört sina klasskamrater berätta om den skäggige mannen som tvingar barn att sitta i knäet på honom och frågar om de varit snälla och om de önskar sig hårda paket.
Mannen tar ett steg mot bron. Hey little boy, is your mama home, säger han. Pojken svarar inte, han stirrar bara apatiskt på den otäcke mannen. Inte heller svarar han då mannen klivit in i farstun och säger att det vore mysigt om de kunde stänga dörren så inte all julglädje försvann ut i kylan..."
Eller nåt.
("You better watch out, you better not cry, you better not pout, I'm telling you why, Santa Claus is coming to town")
"Den lille pojken hör knarrande fotsteg i snön utanför stugan. Det är första gången han är ensam hemma och för att mota bort sin rädsla för mörkret har han tänt julgranen. Fotstegen där utanför måste vara föräldrarna som kommit hem tidigt från vart det nu var de skulle och som nu har sett hur de brinnande ljusens skuggor dansat i fönstren. Pojken öppnar dörren, beredd att förklara varför han använt tändstickorna, att "ja" han måste vara försiktig så han inte bränner ner huset och "nej" inte göra om det igen och oroa mamma och pappa på det här viset. Men utanför dörren finns inga föräldrar, där står istället en rödkindad och skäggig man som bär på en säck med paket.
Pojken har hört sina klasskamrater berätta om den skäggige mannen som tvingar barn att sitta i knäet på honom och frågar om de varit snälla och om de önskar sig hårda paket.
Mannen tar ett steg mot bron. Hey little boy, is your mama home, säger han. Pojken svarar inte, han stirrar bara apatiskt på den otäcke mannen. Inte heller svarar han då mannen klivit in i farstun och säger att det vore mysigt om de kunde stänga dörren så inte all julglädje försvann ut i kylan..."
Eller nåt.
("You better watch out, you better not cry, you better not pout, I'm telling you why, Santa Claus is coming to town")
tisdag 13 december 2011
Julpyssel
Okej, idag har jag inget att komma med för att vinna er gunst. Istället gör vi så här: jag skriver slumpmässiga ord som ni sedan själva gör något roligt av. Kanske blir det en fin berättelse att klistra makaroner på, sprayfärga i guld och ge till mamma i julklapp? Eller kanske något ni kan skicka in som ett bidrag i en novelltävling i Hemmets Journal?
Vingmutter, Napoleonkomplex, frostnupen, glöggfylla, bomullsvantar, buntband, litteraturklubb, kasettband, matglädje, påslakan, kaffepulver, crackpipa, Bläckplumpen, fryntlig, björntjänst, skärbräda, raklödder, ankartatuering, knäck, varmvattenberedare, yowza yowza, överkamning, bastuba, plysch, lasersvärd, baggböleri, dekorationsstenar.
Vingmutter, Napoleonkomplex, frostnupen, glöggfylla, bomullsvantar, buntband, litteraturklubb, kasettband, matglädje, påslakan, kaffepulver, crackpipa, Bläckplumpen, fryntlig, björntjänst, skärbräda, raklödder, ankartatuering, knäck, varmvattenberedare, yowza yowza, överkamning, bastuba, plysch, lasersvärd, baggböleri, dekorationsstenar.
måndag 12 december 2011
Ka-ka-ka-kallt
Åh, att skotta snö i tjugofem minusgrader, det önskar man inte ens sina värsta ovänner.
Hör ni det: simläraren i Åsele, jazzmusik, programledaren för Landet Runt, Stefan Sauk, åren 2004-2006 och stolpskotten som inte städar efter sig på gymmet?
Hör ni det: simläraren i Åsele, jazzmusik, programledaren för Landet Runt, Stefan Sauk, åren 2004-2006 och stolpskotten som inte städar efter sig på gymmet?
söndag 11 december 2011
Återkoppling
Imorgon börjar en ny arbetsvecka. Fem hurtiga åttatimmare och sen tar jag semester i två veckor. Mengudsåskönthörru!
Tidigare misslyckades jag med att få fram en youtube-video som speglade min glädje över den plötsligt uppkomna semestern, men nu har jag hittat ett klipp:
Light saber-glad!
Tidigare misslyckades jag med att få fram en youtube-video som speglade min glädje över den plötsligt uppkomna semestern, men nu har jag hittat ett klipp:
Light saber-glad!
fredag 9 december 2011
onsdag 7 december 2011
Sensationsskriverier
Alltså, löpsedelsrubriker som ska sälja tidningar... Inte ens på aktiemarknaden spekuleras det lika mycket som i kvällspressens rubriker. Hönor görs av fjädrar och halvsanningar utan källor gör att man slår på stora trumman. "Idrottsstjärna fast i droghärva" (innebandyspelare) och "Känd artist vållade bilolycka" (bakgrundssångare i Så mycket bättre) är bra, men det finns inget som säljer lösnummer som kändisromanser. Brangelina, Bennifer, Lass-Babs (Berghagen och Lill-babs), Måns & Marie osv osv.
Det behöver inte vara ett konfirmerat förhållande, utan det räcker om journalisterna känner någon som känner någon som har en brorsa vars flickvän jobbar i en glasskiosk i Hökarängen och som sett två kändisar tillsammans.
Det kanske roligaste ryktet om kändisförhållanden är det mellan Christer Glenning och Camilla Henemark.
A match made in heaven.
(Och tänk att kungen eventuellt fick ta över Christer Glennings "sloppy seconds". Vilken mindfuck!)
tisdag 6 december 2011
En stilla undran
Kan man ha flanellskjorta på en fest eller skulle det bli för mycket Göran Greider?
måndag 5 december 2011
The guns
Ni minns väl den forna Internet-communityn Apberget? En gång såg jag en användare där som hade profilinfon: "Det krävs 36 muskler för att börja grina om du blir retad men det behövs bara tre muskler för att bänkpressa ihjäl den jäveln".
När jag tänker efter så kan det vara det löjligaste jag någonsin sett. Bänkpressa ihjäl? Det låter som en blandning mellan utpressning och bänk ...sittning.
(Apropå måndagar och att vi alltid tränar bänkpress då och minnen av Apberget och blodpudding till middag)
När jag tänker efter så kan det vara det löjligaste jag någonsin sett. Bänkpressa ihjäl? Det låter som en blandning mellan utpressning och bänk ...sittning.
(Apropå måndagar och att vi alltid tränar bänkpress då och minnen av Apberget och blodpudding till middag)
lördag 3 december 2011
Jazzens frihet
Förra året den här tiden dog jag slentriandöden i tillverkningsindustrin. Jag monterade dammsugarmotorer och lyssnade samtidigt på radio dagarna i ända. Då det var som värst, mer enformigt än vanligt och jag fick blåsor på tummarna av att trycka ihop kabelskor och migrän av alla maskiners oväsen, då hade P4 Västerbotten en temadag där de enbart spelade jazz. Då upphöjdes helvetet i kvadrat och sten lades på en redan befintlig börda.
Om det finns något som jag hatar så är det jazz och idag såg jag den här artikeln på folkbladet.nu:
Jazzens frihet?
I en bättre värld vore jazzen sedan länge frihetsberövad. Då vore jazzen instängd i en källare utan fönster, i ett hemligt rum gömt bakom en bokhylla fylld med gamla hemslöjdstidningar; ett rum så lågt i tak att jazzen inte kan stå raklång utan måste sitta ner hela tiden; ett rum isolerat med äggkartonger på väggarna så ingen utanför ska höra trumpetbrölet och pianoklinket efter hjälp; ett rum där det luktar unket och är svårt att andas.
Där kan jazzen gott få förtvina.
Om det finns något som jag hatar så är det jazz och idag såg jag den här artikeln på folkbladet.nu:
Jazzens frihet?
I en bättre värld vore jazzen sedan länge frihetsberövad. Då vore jazzen instängd i en källare utan fönster, i ett hemligt rum gömt bakom en bokhylla fylld med gamla hemslöjdstidningar; ett rum så lågt i tak att jazzen inte kan stå raklång utan måste sitta ner hela tiden; ett rum isolerat med äggkartonger på väggarna så ingen utanför ska höra trumpetbrölet och pianoklinket efter hjälp; ett rum där det luktar unket och är svårt att andas.
Där kan jazzen gott få förtvina.
Stuntman Mike
Just nu är min bil trasig. Fästet till passagerarsätet är rostskadat så därför är hela stolen bortplockad i väntan på reparation. Morfar vill svetsa, men jag vill hellre ställa in en pall, så att bilen liknar den som Kurt Russell kör i filmen Death proof.
Så... Vill ni ha skjuts någonstans? Mihihihihi (vansinnesfnitter)
Så... Vill ni ha skjuts någonstans? Mihihihihi (vansinnesfnitter)
When I get that feeling, I want ...chemical peeling
Förutom problemet med ett tvättställ som ständigt är smutsigt är ett annat bekymmer med min sotiga arbetsmiljö att det har en katastrofal effekt på hyn. Sotet täpper igen porerna, förvandlar mitt ansikte till pizza face paradise och flyttar mig tio år bakåt i utvecklingen, till pubertetens glansdagar.
Fortsätter det såhär kommer jag att misstas för Ray Liotta och, bokstavligt talat, se ut som ett bombskadat Dresden i ansiktet inom två år.
(Riskerar jag att bli misstänkt för planerande av terrorbrott om jag beställer ingredienser till en kemisk peeling på nätet?)
Fortsätter det såhär kommer jag att misstas för Ray Liotta och, bokstavligt talat, se ut som ett bombskadat Dresden i ansiktet inom två år.
fredag 2 december 2011
"He betyd ensamhet"
Det överlägset mest vanliga sökordet för att hamna på den här bloggen är "ensamhet". Varje vecka brukar någonstans mellan 10-20 människor skriva "ensamhet" i Googles sökruta och sedan klickar klickar klickar de tills de hamnar här hos mig.
Jag vet inte hur jag ska tolka det, om ensamheten får stå för dem som googlar "ensamhet" eller om det är jag som huserar ensamhetens sista bastion på Internet. Är min blogg ensamhetens elefantkyrkogård, dit googlingar kommer för att dö? Är min blogg som då en tjej från Lycksele var med på Idol-audition och svarade "He betyd ensamhet" då juryn frågade vad hennes namn betydde? Är min blogg en ensamhetens bakgata, dit anonyma människor iklädda trenchcoats kommer för att stilla sina ensamhetslustar?
Jag vet inte hur jag ska tolka det, om ensamheten får stå för dem som googlar "ensamhet" eller om det är jag som huserar ensamhetens sista bastion på Internet. Är min blogg ensamhetens elefantkyrkogård, dit googlingar kommer för att dö? Är min blogg som då en tjej från Lycksele var med på Idol-audition och svarade "He betyd ensamhet" då juryn frågade vad hennes namn betydde? Är min blogg en ensamhetens bakgata, dit anonyma människor iklädda trenchcoats kommer för att stilla sina ensamhetslustar?
torsdag 1 december 2011
Min far, kungen #2
Eller för den delen: det finns ett löst rykte (och även en film) om att Elvis i själva verket bytte liv med en Elvis-imitatör för att komma undan pressen. Tänk om det är så att den där Lisa Johansson har rätt i sin stämningsansökan, MEN att det visar sig vara Elvis-imitatören som är den biologiske fadern.
Vilken mindfuck!
Vilken mindfuck!
Min far, kungen
Hursomhelst.
Om Elvis hade gjort en spelning i Sverige och månskenskurtiserat med den där Lisa Johanssons mamma, DÅ hade man kunnat tro på de här vansinniga sensationsskriverierna. Men att ha blivit utbytt på ett amerikanskt BB och sedan hamnat i Sverige?
Njae, det ställer jag mig tvekande till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)