När det börjar gå utför

Igår var jag på kalas med mina gamla klasskamrater från Universitetet. Det var kul att träffa alla och vissa hade kanske till och med lite för roligt då kvällen slutade med en powernap på toagolvet. Det var inte jag som kantrade inne på toaletten, men det är väl ändå något som de flesta borde kunna relatera till. Det blir liiiite för mycket liiiite för snabbt och man känner att kvällen börjar rinna ut i sanden.

När det börjar gå utför har man liksom redan peakat kvällen och som Robban De Niro säger i Tjuren från Bronx: "Once you've reached the top you can only go downhill". Det handlar egentligen om hur lång tid det tar, den där utförslöpan som oundvikligt slutar med att festen är över. Ibland kan det ta väldigt lång tid, kanske är utförsbacken så flack att den inte märks av, och ibland går det väldigt snabbt. Det går så snabbt att stämningen sjunker som en sten, så snabbt att tiden till en början stannar upp och sedan börjar gå baklänges.

Det går utför så snabbt att kvällen tycks vara över innan den ens börjat.